Wednesday, July 23, 2014

Mötet med Bo Eide och valrossen / Meeting Bo Eide and the walrus

Varje år dumpas uppskattningsvis 6,4 miljoner ton avfall i världshaven. Bara i Norge hamnar runt 34000 ton årligen, skräp med både lokalt och globalt ursprung. Värst är plasten, som utgör 75% av avfallet. Stora plastföremål, till exempel gamla fiskenät, kan orsaka yttre skador på fåglar och fiskar medan små plastbitar förväxlas med mat och äts upp.  I en norsk studie hade 98 % av alla stormfåglar som undersöktes i finnmark skräp i magen, något som både kan skada, förgifta och leda till svält.(http://www.wwf.no/dette_jobber_med/hav_og_kyst/verneomrader/marin_forsopling/)

Every year approximately 6.4 million tons of waste is dumped in the oceans. Norwegian costs receive some 34,000 tons yearly, litter that originate both locally and globally. The most and worst part – approximately 75% -  of the litter is plastic. Large plastic items, for example fishing nets, injure birds and fish, whereas smaller pieces are mistaken for food and eaten up. In a Norwegian study, 98% of all fulmars (a pelagic seabird in northern Norway), had pieces of plastic in their stomachs, something that can cause obstruction and starvation as well as poisoning.(http://www.wwf.no/dette_jobber_med/hav_og_kyst/verneomrader/marin_forsopling/)

Den allt växande oron kring plasten gäller dock den så kallade mikroplasten, bitar så små att de är osynliga för ögat men som finns överallt, i alla hav. Mikroplast är vanligt förekommande i kosmetika och tandkrämer men kan också bildas när större plastdelar slits sönder i allt mindre.(http://www.nrk.no/livsstil/se-opp-for-disse-plastkulene-1.11754592)

The increasing worry about plastic ocean litter, however, concerns the so-called microplastic, invisible to the eye, but present everywhere in the world’s oceans.Microplastic is a common ingredient of cosmetics andtooth paste, but can also form when larger plastic items are mechanically torn into smaller and smaller pieces.(http://www.nrk.no/livsstil/se-opp-for-disse-plastkulene-1.11754592)


Skräpig ö utanför Bodø / Litter on an island outside of Bodö.

 

Mikroplasten i sig kan innehålla skadliga ämnen, men framför allt drar bitarna till sig icke-vattenlösliga miljögifter som redan finns i havet och som binder till den hydrofoba ytan på plasten. När djurplankton sedan filtrerar vattnet följer mikroplasten (och medföljande gifter) med. Planktonen äts upp av fiskar och vi äter fisken, cirkeln sluten. Hur stor del av gifterna som tas upp i näringskedjan och vilken effekt detta får på oss är inte klart med dagens forskning. Vad som dock är klart är att när plasten hamnar i havet så stannar den där länge. Havets kalla temperaturer och det faktum att UV-ljuset inte når långt ner i vattnet gör att plasten finns kvar i hundratals år, kanske mer. Problemet blir inte nödvändigtvis mindre när plasten spolas upp på land. Plasten försvagas i solljuset och slits lätt sönder i allt mindre bitar som riskerar att föras tillbaka till havet och orsaka än större skada. (http://www.miljostatus.no/Forsopling-av-havet/)

The microplastic may contain inherent toxic chemicals, but above all, it is adhesive for non-water soluble environmental pollutants, which are already present in the water and binds to the hydrophobic surface of the plastic. The microplastic, with its bound toxins, gets ingested by filtering plankton, the plankton enters the marine food chain, and eventually also us. Which amount of toxins that gets taken up and propagated in the food chain and what effects this may have is not known with today’s research. But what is clear is that once plastic enters the ocean it stays there for very long. Low temperature and the fact the UV light does not reach deep make the plastic stay intact for hundreds of years, maybe more. The problem does not necessarily diminish when the plastic reached the shores. Weakened by the sun, the plastic gets mechanically disintegrated in aver smaller pieces that go back into the water to cause further damage. (http://www.miljostatus.no/Forsopling-av-havet/)

Det är alltså viktigt att plasten förs bort i tid, men att rensa stränder är en kostsam och tidskrävande process som det fortfarande satsas för lite pengar på. Som tur är finns det eldsjälar som lägger sin fritid på att rengöra stränder och uppmärktsamma nedskräpningen. En sådan person är Bo Eide, som arbetar med naturförvaltning i Tromsöområdet. Bo, som själv paddlar kajak, hade tröttnat på de nedskräpade stränderna utanför Tromsö och lyckades för fem år sedan övertyga Miljödirektoratet om ett anslag för att rensa upp på en av de skräpigaste stränderna. 

It is therefore important that plastic gets removed from the beaches in time, but cleaning the coastline is cumbersome and costly. And too little central money isallocatedActivities of this type largely depend onprivate individuals and enthusiasts who spend their timecleaning beaches and spreading information. One such person is Bo Eide, who works with nature management in the Tromsö district. Bo, who paddles kayak himself, was tired of all the littering of the Tromsö breaches andsucceeded, five years ago, to convince the Environmental Administration in Tromsö to provide resources for cleaning up one of the worst littered beaches.

Bo Eide

Vi kommer i kontakt med Bo, som redan tidigt uppmärksammat vår expedition, och bestämmer träff på en ö någonstans i Nord-norge. När jag och Johan närmar oss har vi ingen täckning, och vi bestämmer oss för att ta varsitt håll kring ön för att inte riskera att gå om Bo. När jag rundar första udden ser jag honom i kajaken och ropar en hälsning, men märker snabbt att Bo har ögonen på något annat. 
- Där är han, ropar Bo och syftar på något inne vid klippan. 
- Är det en säl?
- Nej det är en valross! 

We contact Bo, who already knew of our expedition, and decide to meet on a small island. When getting close we lack mobile coverage and decide to take different turns routes around the island to avoid missing Bo. When I round the first point, I see Bo I his kayak and shout hello, but soon realize that Bo has his eyes on something different.

--
-There he is, Bo shouts, aiming at something close to the rock.
-
- Is it a seal?
- No it'sa walrus!


Jag blir paff. Möjligtvis hade jag hoppats få se val under turen, men en valross! Jag tar mig närmare och sliter upp "fika-luckan" för att få fram Go-Pro'n. Tidigare under turen har tumlarna varit skygga för kameran, omöjliga att få på bild eller film. Valrossen verkar istället helt orädd när han gottar sig under ytan. Med jämna mellanrum sticker han upp huvudet för att betrakta oss och jag slås av hur lustiga dessa djuren ser ut. När baken flyter upp ser man hur stor han är. Det är en ung hanne på runt 400 kg, men ett fullvuxet exemplar kan väga uppemot 1600 kg. 

I am stunned. Perhaps I had hopes to see a whale during this trip, but a walrus! I get closer and open the foredeck lid to get hold of the Go-Pro. Earlier the porpoises have been shy to the camera, and impossible to catch on film but the walrus seems completely comfortable with our presence, grooming below the surface. At regular intervals he breaks the surface to watch us and I am struck by the funny look of these animals. When his back and hind limbs breaks the surface one can appreciatedthe size. This is a young male of about 400 kg, but a fully grown animal can weigh four times as much.

Snart är jag bara några meter bort och drar fram kameran i panik. Mitt säkerthetstänk är helt borta. Med lätthet hade han kunnat välta kajaken med mig och min systemkamera, men ger istället kajaken en lätt knuff i fören varpå han fräser till när han dyker ned. Kameran blir nedstäkt i vatten och möjligvis valross-saliv. Bo skrattar och jag kan bara häpna över vad jag precis varit med om. Johan kommer snart runt ön och får som tur är se valrossen innan han dyker ner och försvinner. Vilken dag! 

Soon I am only a few meters away and grab for the camera, almost in panic. Security thinking is long gone. The walrus could easily have turned the kayak and ruined the expensive camera, but instead he only gives the kayak a light touch at the fore, sneezes and dives. The camera gest spattered with sea water and possibly walrus saliva. Bo laughs and I continue to stay stunned and almost petrified over what I just witnessed. Johan arrives around the corner and is lucky enough to see the walrus before he dives and disappears for this time. What a day!


När adrenalinet lagt sig inser att jag min panna är helt sönderbiten av myggen, som passade på att frossa medan jag fotade. Jag kunde inte brytt mig mindre. Vi paddlar vidare med Bo och slår läger vid en fin strand. Det är en ljuvlig kväll när vi lagar mat på stormköken och pratar om livet, paddling och marin nedskräpning (eller førsøpling som det heter på norska). Bo vet vad man saknar som mest när man är på tur och har tagit med sig smoothie, lyx-kaffe, öl och närproducerad korv. Vilken klippa! 

When the waves of adrenalin subsided I realized that my forehead had been almost eaten up by mosquitos that took their chance while I was photographing. I couldn’t have cared less. We paddle for a while with Bo and put up our camp at a nice beach. It is a wonderful evening when we cook, talk about life, paddling and marine littering (“försöpling” in Norwegian). Bo knows what one misses the most on a kayaking trip and has brought smoothies, real luxury coffee, been and locally made sausage. What a man!

Bo njuter i grönskan/Bo, delighted in the green

Vi tar en kvällspromenad på den vackert blomstrande ön. Bo njuter uppenbart av att vara ute i naturen  och sprider ett härligt lugn. Morgonen därpå tar vi det långsamt i morgonsolen och ursäktar Bo för att packandet tar sån tid. "Ta er tid, det finns ingen plats jag hellre är på", konstaterar Bo. Det är skönt att få lite hjälp med att stanna upp och njuta av nuet ibland. 

We take an evening walk on the beautifully flowering island. Bo apparently enjoys being in the nature and spreads a delightful calm atmosphere around him. The next morning we take it slowly in the morning sun and apologizes that our packing takes so long. “Take your time. There is no place I enjoy more concludes Bo. It is good to get help to stop and enjoy present every now and then.


Under förmiddagen tar vi oss tillsammans västerut i motvinden. Bo, som paddlat kajak i 20 år, lämnar oss långt bakom. Vinden lägger sig när vi närmar oss en fin strand för att plocka skräp tillsammans. Stranden ligger skyddat och har tydligen rensats förra året, men trots det fyller vi snabbt en sopsäck med plast. Bo antecknar sedan positionen och meddelar den till kustbevakningen som hjälper till att hämta skräpet när de har vägarna förbi. 

In the afternoon, we paddle together in the headwind. Bo, who has paddles kayak for 20 years, leaves us far behind. The wind has declined by the time we reach a nice beach to join forces cleaning. The beach has a protected location and had apparently been cleaned a year earlier, but in spite of that we rapidly fill a big bag with collected waste. Bo notes the position for the coast guard who helps collecting it when they pass.


Mycket har hänt i Tromsö-området sedan Bo fick det första anslaget för fem år sedan: det har blivit fler finansierade skräprensningar samtidigt som allt fler frivilliga hjälper till med skräpplockning. De stränder vi passerat i området har varit nästan helt skräpfria, till skillnad från de stränder vi sett på liknande platser tidigare under expeditionen. Det krävs dock ett kontinuerligt arbete för att hålla det fint, för skräpet fortsätter komma år efter år. Än idag finns lite eller ingen ekonomisk hjälp för de som vill göra en insats, men hoppet finns där, och problemet har blivit allt mer uppmärksammat i media de senaste åren. Organisationen Hold Norge Rent anordnar årliga "ryddedagar" där tonvis med skräp samlas in och anslagen till forskning på mikroplast ökar. Antalet frivilla "skräpplockare" ökar stadigt, och i Sverige får initiativ som Paddla För Livet allt fler anhängare. 

A lot has happened in the Tromsö area since Bo got his first grant five years ago: more cleaning efforts have been financed, and more people have volunteered to help. The beaches we have passed in the area have been almost clean, in marked contrast to most of the places we passed earlier. The result is not lasting, however, and work needs to continue year after year since new litter float asore at a steady pace. And there is still limited or no economical support to these activities. But there is hope, particularly since the problem has been increasingly noticed in media during the last years. The organization Hold Norge Rent (Keep Norway Clean) organize early events, cleaning days, when tons of litter get cleaned away from the coast. And more money is invested and grants for research about environmental effects of microplastic increase. The number of volunteer beach cleaners is also steadily increasing, and in Sweden, initiatives such as Paddle for Life, the one we represent, attract followers.


Så långt under vår resa längs Norges kust har vi sett en tydlig trend: det allra mesta skräpet som sköljs iland kommer från fiskeindustrin och består av gamla bojar samt rester av nät, garn och tampar. I dagsläget finns inget entydigt nationellt system för fiskebåtar att bli av med gammal utrustning, något som dessutom kostar mycket pengar. Det är rimligt att tro att många fiskebåtar helt enkelt dumpar gammal utrustning direkt i havet. Bo tror på mottagningsplaster för gammal utrustning i varje hamn och att det ska vara gratis att slänga skräpet. Vidare förslår han pantsystem som ett sätt att finansiera ett bättreomhändetagande av fiskeutrustning. 

So far during our trip, We have seen a clear trend.: Most of the litter that float ashore originates in the fishing industry and consists of old floats, nets and ropes. Today there is no national system for the costly handling and destruction of used out fishing equipment. It is reasonable to assume that a lot of such gear is therefore dumped into the sea. Bo reasons that collection points for the disposal of old fishing equipment should be available in every harbor and that this should be free of charge. He also suggests that a deposit system could be organized to finance a better handling of worn out fishing equipment.

Bo måste snart lämna oss för att hinna tillbaka till jobbet dagen därpå. Vi tackar för allt och paddlar vidare med nya visioner. Stränderna ser fortsatt vackra och skräpfria ut. Hur det ser ut på bottnarna kan vi bara gissa. 

Bo has to leave us to get back to work the following day. We thank him for everything begin paddling again with new visions. The beaches continue to look clean. What the sea bottom looks like, we can only guess.

Don’t miss the incredibly beautiful and inspiring film that has been nominated for a Panda Award, the nature film’s Oscar. Together with the group “Clean coast in Tromsö,Balsfjord and Karlsöy” Bo Eide’s idea for a film has become a masterpiece with the help of skillful photographers and film makers. See and share the short film and help spreading the message!https://m.youtube.com/watch?v=xzklQprO59g

//Alex med Johan 
Paddla för Livet
Kayaking Norway 2014
 

No comments:

Post a Comment